En glamorös 1930-talsvilla som Olle Engkvist lät uppföra som privat bostad i Västberga.
Olle Engkvist kom under sitt liv att bo i många typer av hus. Han ”provbodde” gärna i de hus han själv hade uppfört och flyttade många gånger under sitt liv.
I slutet av 1930-talet uppförde han en påkostad villa i Västberga ritad av Backström och Reinius med Curt Strehlenert som assisterande arkitekt. Det blev en representativ anläggning med magnifika glaspartier, vinterträdgård och nya tekniska finesser. Villan var ett experimenthus där Olle fick möjlighet att utforska nya byggnadstekniska lösningar. Likheter finns med Frank Lloyd Wrights organiska arkitektur.
Till Västberga förlade Olle även det mesta av sin verksamhet – kontor, materialgård, verkstäder och maskinpark. Anläggningen stod klar lagom till 50-årsdagen 1939.
Det nya hemmet uppmärksammades i flera reportage. bland annat i Svensk Damtidning och dagspressen. Olle såg förmodligen artiklarna som bra reklam för byggnadsfirman. Den amerikanske fotografen Andreas Feininger tog en serie fantastiska fotografier för tidningen Byggmästaren.
Den stora gården var husets hjärta, ett samlingsrum cirka elva gånger elva meter, med en vägg av snedställt glas mot söder. Rummet förde tankarna till ett atrium i antikens villor och en ursprunglig idé hade varit att låta byggnaden ännu mer få karaktären av en pompejansk villa. Här inrymdes en vinterträdgård som frammanade upplevelsen av en frodig sydeuropeisk lustgård. Utanför fönstret skymtade det sörmländska landskapet med ängsmark och lummiga skogsdungar.
Olle och Signhild Engkvist ville underlätta arbetsmiljön för sina anställda. De lät bygga ett särskilt hus för hembiträdena intill villan av hänsyn till deras integritet och fritid.
Västberga var ännu inte så exploaterat, men inom några år skulle det undan för undan förvandlas till industriområde. Paret Engkvist flyttade från sin villa redan 1943. Den skulle senare utnyttjas som direktörsbostad för Armaturfabriken Trios chef. År 1967 revs dock samtliga byggnader, inklusive villan, och ett nytt kontorskomplex, Elektra 12, uppfördes. Därmed försvann en av de intressantaste villorna från mellankrigstiden.