Stiftelsen Konung Oscar I:s Minne

Äldreboende med kunglig historia

Ett fint exempel på ”hus i park” är äldreboendet för Stiftelsen Oscar I:s Minne. Den röda tegelbyggnaden från 1950-talet ligger inbäddad i en lummig skogsdunge i stadsdelen Bagarmossen i södra Stockholm.

Stiftelsen går tillbaka till drottning Josefina, Oscar I:s gemål, som ville skapa ett ålderdomshem för ”mindre bemedlade fruntimmer af ståndsklassen”. Kapital fick hon via ett arv från systern Amelie, kejsarinna av Brasilien.

Den 1 december 1873, på själva Oscarsdagen, lade drottning Josefina grundstenen till det ursprungliga huset på en tomt vid Björngårdsgatan på Södermalm.

I enlighet med drottning Josefinas yttersta vilja sköttes den dagliga omsorgen av de katolska Elisabethsystrarna, en tysk klosterorden. På tomten bredvid låg Josefinahemmet, ett ålderdomshem som drottningen inrättat för fattiga katoliker. Även där svarade Elisabethsystrarna för omvårdnaden.

De förändringens vindar som blåste genom Stockholm efter andra världskriget innebar bland annat att SJ ville utvidga Södra stationsområdet vilket hotade huset på Björngårdsgatan (huset räddades dock så småningom från rivning och står kvar än i dag ombyggt till hotell).

Stiftelsen förhandlade med Stockholms stad, som 1950 löste in hemmet för en dryg miljon kronor. Som kompensation fick stiftelsen tillgång till en tomt vid Fogdevägen i Bagarmossen för att uppföra ett nytt pensionärshem. Tomten kostade 100 000 kronor och överlåtelsen skedde räntefritt.

Det nya äldreboendet stod klart 1952 och var en elegant skapelse i rött tegel i fyra våningar. Arkitekt var Ernst Grönwall och för bygget svarade Olle Engkvist. Här fick 35 damer eget rum med kokvrå samt balkong. Generösa utrymmen skapades för trivsel och gemenskap med sällskapsrum, bibliotek och matsal och två kapell, ett lutherskt och ett katolskt. Klockan i klocktornet levererades av klockgjuterifirman K.G.M. Bergholtz.

I maj 1953 förrättade kung Gustaf VI Adolf invigningen. Tusentals tulpaner och rosor blommade i den inbyggda Rosengården och vattnet porlade i springbrunnen som utsmyckats med Carl Eldhs fontängrupp Genius. Högtiden ägde rum inne i det protestantiska kapellet. Förutom kungen närvarade även drottning Louise och prinsessan Sibylla och en rad andra hedersgäster.

Byggmästare Olle Engkvist höll tal och sade bland annat:

”Eders Majestäter, Eders Kungl. Höghet, mina damer och herrar! Att bygga hus har alltid, ända intill vår tid, varit ett roligt och lovvärt företag. Nu är det knappast lovvärt men kan ibland vara roligt. Detta beror på vad man bygger och åt vem man bygger. Det som gjort att detta hus varit roligt att bygga, är dess egenartade ändamål och med anledning därav dess komplicerade planlösning och utförande. Ett kloster, anpassat för vår tid och ett hem där två livsåskådningar skall sällskapa i endräkt och till lycka för dem, som här skall bo. Vi befinner oss just nu i ett protestantiskt kapell och därifrån går vi vidare till ett katolskt kapell. På vägen dit passera vi systrarnas helgade område, där de bo och där de leva sitt privata liv.”

I det katolska kapellet framfördes Benedictus ur Mozarts kröningsmässa och de kungliga fick tillfälle att se minnessaker från drottning Josefinas tid, bland annat en bönpall och hennes bönbok. Senare besökte kungaparet damerna på respektive rum och dagen avslutades med te och Alexandertårta.

Efter andra världskriget förlades Elisabethsystrarnas moderhus till Hamburg i stället för Wrocław (Breslau), som hamnat bakom järnridån. På grund av allmän brist på nunnor i Europa blev det allt svårare för orden att förse Stiftelsen Oscars Minne med personal.

Styrelsen inledde arbetet med att finna en klosterorden som var villig att avlösa Elisabethsystrarna. Genom förmedling av en biskop på det stora Romkonciliet fick Stiftelsens vd Henrik Amberg kontakt med Seraphitinersystrarna (Serafimsystrarna) i Kraków – en orden som visade sig villig att sända personal till Sverige. Efter förhandlingar med polska myndigheter fick så småningom tio systrar utresetillstånd och hemmets framtid var räddad. De nya systrarna anlände till Sverige 1965.

År 2004 sändes en dokumentärfilm, ”Nunnorna i Bagarmossen”. Uppmärksamheten i teve bidrog till att göra stiftelsens verksamhet känd för en bredare allmänhet.

Åren 2017 till 2019 lät Stiftelsen Konung Oscar I:s Minne renovera byggnaden från 1950-talet. Alla bostäder har fått moderniserade badrum med dusch – tidigare fanns ett duschrum per våningsplan. Varje lägenhet är utrustad med ett eget pentry, ett stort vardagsrum samt en balkong eller uteplats. I de äldre lägenheterna finns även sovalkov. Utöver detta har också en varsam tillbyggnad med elva nya lägenheter tillkommit efter ritningar av arkitekt Ulf Nelson.