Kvarteret Råttan 11 (Gröna huset)

En färgklick på Södermalm

I mitten av 1920-talet förverkligade Olle Engkvist sitt första helt egna bygge. Byggnaden uppfördes vid den pulserande Hornsgatan på Södermalm i Stockholm. I folkmun blev huset känt som ”Gröna huset”.

Under sina första år som byggmästare byggde Olle Engkvist hus på uppdrag av olika byggherrar. År 1925 var tiden mogen att sätta i gång ett bygge i egen regi, ett så kallat ”spekulationshus”. Han anlitade arkitekterna Gustav Adolf Falk och Knut Nordenskjöld som ritade ett hyrehus i sober tjugotalsklassicism.

Huset med adress Hornsgatan 57 uppfördes i putsat tegel med taklist och butiksfasad i kalksten från Ignaberga, en återkommande leverantör till Olle Engkvists byggen. Fasaden fick en stram och värdig utformning som piggades upp av färgsättningen i grönt. Det var ett av de första husen som byggdes i en så klar kulör och ”det gröna huset” blev välkänt för varje taxichaufför. Någon annan adress behövde man inte uppge, berättade Olles hustru Greta Engkvist i sina memoarer.

Själva bygget kantades dock av vissa problem. Bland annat var det svårt att få leveranser i tid, vilket gjorde att byggkostnaderna sköt i höjden. Olle Engkvist formulerade sig skarpt till Nya Murbruksfabriken i Stockholm och krävde att leveransen av murbruk skulle komma i tid.

”Jag vill enträget framhålla det stora obehaget av att varje timma av dagen, trots order varje kväll, behöva bruka ovettiga ord i telefonen till Eder fabrik vid Timmermansgatan och ändå gång efter annan få se murarna sitta som starar på ställningarna i väntan på att Murbruksfabriken skall behaga sända oss bruk. Obehaget förvandlas till ren olust när jag, som nu är fallet, måste betala murare väntetid med ovanstående belopp, i det närmaste varje vecka. Jag vill påminna om det löfte jag tog av Eder direktör Alderin att bruksleveranserna ej skulle klicka.”

När huset äntligen stod klart flyttade Olle Engkvist själv in med sin hustru Greta i etagevåningen högst upp.

Även om huset var nytt med en modern utstrålning levde en äldre tidsanda kvar invändigt. Våningarna gjordes stora och pampiga med salong, matsal och serveringsrum och det var en självklarhet att tjänstefolket skulle ha separata utrymmen med jungfrukammare, egen köksingång och ringledning.

I en intervju mindes den då 88-åriga Britta Bäckdahl hur hon och familjen flyttade in i det nybyggda huset när hon var sex år. Hennes far, en skohandlare med butiker i Gamla stan, kände Olle Engkvist och hade blivit lovad en stor och modern våning med öppen spis. Den första tiden fick de ständigt elda i spisen för att fukten skulle dra ur väggarna eftersom allt var så nytt.

Familjen hade två hembiträden, som delade på jungfrukammaren, mindes Britta.

”Det har jag många gånger undrat hur det gick till. Naturligtvis fick dom inte gå i badrummet utan dom hade toaletten och ett litet tvättfat i hallen. Men det var aldrig något gnäll om det. Det var ju en väldig skillnad mot nu.”

Många människor rörde sig kring huset: städgummor, springpojkar och försäljare. En gumma sålde strutar med karameller, men det förekom också andra försäljare som snarare var tiggare. ”Då var man rädd. Och så gav man smörgåsar och ibland så la dom smörgåsen i trappuppgången. Och det tyckte man var förskräckligt”, mindes Britta Bäckdahl.

Vid den här tiden sköttes ordningen i bättre hus av en portvakt, som svarade för säkerheten och allehanda sysslor. Men klasskillnaden markerades av att lilla Britta inte fick leka med portvaktens dotter.

Hemma hos Olle Engkvist odlades ett rikt sällskapsliv med musik vid flygeln och cocktailpartyn, som var på modet. Vännen och arkitekten Sven Markelius tog ibland ton som sångare.

Det var också i den Engkvistska våningen som den berömda diskussionsklubben ”Fritt forum” bildades vintern 1927. En förebild fanns i Paris där Greta Engkvist hade studerat franska på Sorbonne och kommit i kontakt med en intellektuell klubb. Bland initiativtagarna till den svenska motsvarigheten fanns vännerna och förläggarparet Johan Hansson och Jenny Bergqvist Hansson, grundare av Bokförlaget Natur och Kultur. I Fritt forum tog man upp kontroversiella ämnen i tiden och bjöd in inledningstalare från olika politiska läger.

Efter att Olle och Greta Engkvist flyttade vidare till Stigbergsgatan flyttade sångpedagogen Frey Lindbland in i etagevåningen med sin familj. Våningen övertogs senare av dennes son Jan Lindblad, välkänd naturfilmare. Bland övriga hyresgäster kan nämnas läkaren Carl Hulting, som hade sin praktik i huset i nästan 40 år. Flygofficeren och idrottaren Sven Lampell växte upp i huset.

År 1983 bildades bostadsrättsföreningen Råttan 11. Den består av 21 lägenheter som ligger i två olika trappuppgångar. De flesta av lägenheterna har balkong eller fransk balkong. Än idag är ”Gröna huset” en färgklick längs Hornsgatan.