Olle Engkvist var van att bygga specialanpassade bostadshus för olika ändamål. En speciell genre blev diplomathus för både svenska och utländska diplomater. I dessa hus inrymdes bostäder med smakfulla detaljer och representativa ytor.
Olle Engkvist var van att bygga specialanpassade bostadshus för olika ändamål. En speciell genre blev diplomathus för både svenska och utländska diplomater. I dessa hus inrymdes bostäder med smakfulla detaljer och representativa ytor.
Efter andra världskriget startade Olle Engkvist byggnadsföretaget Projector med Ernst Wohlin som hälftenägare. Trots att det var svårt att få nybyggnadsprojekt i Stockholms innerstad lyckades Projector få några sådana uppdrag.
År 1948 fick Olle Engkvist och Ernst Wohlin frågan från sin gemensamme vän, handelsministern John ”Kinna” Ericsson, om de var villiga att uppföra ett bostadshus för diplomater vid Karlavägen 111–115 på Östermalm. Marken såldes av Djurgårdskommissionen genom dess exploateringschef, Harald Frölén, och huset ritades på hans rekommendation av brodern, arkitekt Sture Frölén. Med detta uppdrag inleddes ett flerårigt samarbete med bröderna Frölén.
Sture Frölén hade satt sin prägel på Gärdet genom att via sin byrå ta fram ritningar till cirka åttio hus under åren 1935–1950. Han var skicklig när det gällde form, material och detaljarbete.
Diplomathuset på Karlavägen byggdes som ett lamellhus med platsgjuten betongstomme. Ytterväggar och tak fick utvändig isolering av lättbetong. Fasaderna putsades med terrasitputs och socklar och portomfattningar utfördes i vit marmor. Taket kläddes i kopparplåt. På balkonger och altaner lade man klinkergolv.
Detta hus var avsett att bli särskilt representativt, vilket också avspeglades i lägenheterna. De största så kallade ambassadörslägenheterna gjordes antingen i två plan eller placerades i ett gavelparti med separat köksingång och servicehiss. Rumshöjden blev hela 290 centimeter mot vanliga 270 centimeter.
Utländska diplomater utgjorde en majoritet av hyresgästerna och de kom totalt från omkring 25 olika länder. Några stater, som Chile, Etiopien och Tjeckoslovakien, hyrde särskilt stora lägenheter.
År 1950 uppfördes en mindre variant av Diplomathuset i kvarteret Talarstolen på Gärdet med adress Banérgatan 71–73. Dit förlades också Projectors eget kontor.
Vid samma tid uppförde Projector ett annat hus reserverat för hemvändande tjänstemän vid UD. I kvarteret Rosenbusken 19 (Rosengatan 5 i hörnet mot Luntmakargatan) ritade Backström och Reinius ett elegant bostadshus i gult fasadtegel med marmor i trapphuset, ekportar med etsat glas och parkettgolv i lägenheterna. Fasaden fick burspråk, balkonger och kraftigt markerade hörn.
På 1960-talet uppförde även Olles företag Bygg-Oleba ett bostadshus för diplomater, då i kvarteret Smyrna på Gärdet med adress Sandhamnsgatan 36–42. Hyresgäster där var bland annat Danmarks, Kubas och Tunisiens ambassader. Arkitekt var Johan Thomé.