Rådhusannexet i Göteborg

En ljus och välkomnande domstol

Utbyggnaden av Göteborgs rådhus var en fråga som drogs i långbänk under början av 1900-talet. Arkitekten Gunnar Asplund var inkopplad på projektet under lång tid och många alternativa ritningar togs fram. År 1934 gav stadsfullmäktige klartecken för bygget. Funkisen hade då fått sitt genombrott och Asplund gjorde ett rejält omtag med sina ritningar.

En djärvare byggnad växte fram. Olle Engkvist anlitades som byggmästare och bygget kom i gång vintern 1935. Fasaden mot Gustav Adolfs torg fick en modern fasad i rutmönster, som var nyskapande samtidigt som den var nedtonad. Där fanns ingen huvudingång och ingen centrerad del.

Rådhusannexet vänder sig i stället mot gården med en glasfasad. Den stora hallen i två våningar fick ett skandinaviskt ljus, som det kallades av omvärlden. Inredningen gjordes ljus i marmor och med homogena träpaneler. Asplunds vilja var att skapa en välkomnande miljö, inte så tung, mörk och strikt som i en traditionell domstolsbyggnad. Besökarna skulle för en stund få släppa sin oro och ängslan.

Asplunds rådhusannex väckte en livlig diskussion och skarp kritik. Huset var en kollision mellan olika århundraden och olika stilar. Arkitekten hade medvetet avstått från att göra en pastisch. Långt senare vann dock huset erkännande och internationell berömmelse. Efter att tingsrätten flyttade ut ur byggnaden 2010 har rådhusannexet restaurerats och en hel del av originalinredningen finns kvar. Huset används nu av Göteborgs stad.