Göteborgs konserthus

Ett palats för musiken

Konserthuset i Göteborg uppfördes av Olle Engkvist i mitten av 1930-talet. Arkitekt var Olles gode vän, Nils Einar Eriksson, som ritade ett ståtligt hus med en grundkonstruktion av betong samt fasader i marmor och inte minst det gula teglet, ett favoritmaterial i Göteborg sedan Ostindiska kompaniets dagar och i samma färgton som konstmuseet och konsthallen.

Eriksson bodde i Paris när tidens då mest radikala konsertsal, Salle Pleyel, uppfördes i mitten av 1920-talet med akustikern Gustave Lyon som designer. Den unge svensken inspirerades av Lyons idéer. Lyon menade att ljudet så fort som möjligt skulle träffa åhörarna och att den naturligaste formen för ett sådant rum vore en paraboloid, en välvning av taket från podium till väggar.

I jämförelse med Salle Pleyel gav Eriksson den väldiga äggskalsgula konsertsalen i Göteborg – 42 meter lång och 14,6 meter hög – en mer avancerad veckning av sidoväggar. Den kläddes också helt i panel, såväl i tak som på väggar. Akustiken är världsberömd och används ofta för inspelningar av musik.

För den konstnärliga utsmyckningen svarade bland andra prins Eugen, Sven ”X-et” Erixon och Otte Sköld. Möblerna formgavs av Axel Larsson och Orrefors glasbruk svarade för det vackra konstglaset. Interiören är än i dag mycket välbevarad.