Göteborgs handelshögskola

Carl Nyréns ”önskehus”

Handelshögskolan i Göteborg växte snabbt på 1940-talet och efter andra världskriget var skolan trångbodd och utspridd i olika byggnader. Men under efterkrigstiden fick lärosätet äntligen en ny egen anläggning, som kallades ett ”önskehus” i pressen.

Utformningen av Handelshögskolan i Göteborg avgjordes genom en arkitetävling. Första pris vanns av arkitekterna Sture Ljungquist och Carl Nyrén för förslaget ”Pagina”. En tomt fanns reserverad vid hörnet Vasagatan-Haga Kyrkogata.

Finansieringen löstes genom frikostiga donationer – ett 50-tal enskilda givare, däribland försäkringsbolag, industrier, rederier och banker, ställde upp. De totala kostnaderna för nybygget uppgick till cirka 4,3 miljoner kronor. Byggmästare var Olle Engkvist.

Det vinnande förslaget var en byggnad i tegel och betong med fasaden dels i fasadtegel, dels i marmor. Mot Vasagatan vände sig huvudentrén i en institutionsbyggnad med sju våningar. I bottenvåningen gjordes plats för garderober och vaktmästarbostad och institutionerna förlades till de högre våningarna.

Föreläsningssalar, bibliotek, aula och studentkår grupperades i låga, tvåvånings byggnadskroppar rektangulärt kring en sluten gård. Gården planerades nästan som en ”spansk patio” avsedd att kunna användas vid större festligheter. En springbrunn i marmor placerades invid portalen.

Att studentkåren fick generöst med utrymme redan från början var något nytt. Till lokalerna hörde bridgerum, en ljus och rymlig skrivsal, musikrum och tidskriftsrum samt en monumental hall som samlingssal.

Huset invigdes av prins Bertil i oktober 1952 och innebar ett genombrott för den unge arkitekten Carl Nyrén. Kvarteret har senare genomgått stora förändringar.

När Handelshögskolan på 1990-talet behövde mer utrymme fick den sällskap av den Kasper Salin-prisade byggnaden ritad av Peter Erséus. På senare år har ännu en förändring skett i kvarteret, när delar av Nyréns byggnad, huskropparna i tegel, ersatts med en ny, ritad av Johannes Norlander. Nyskapelsen är ritad för att passa in med arkitekturen från både 1950-talet och 1990-talet. Stora fönster är karaktärsskapande för den nya byggnaden, såväl exteriören som interiören. Önskan har varit att skapa ljusa och luftiga lokaler.