Under åren 1956 till 1960 planerades och byggdes det nya Farsta centrum, till stor del skapat av Olle Engkvist med Sven Backström och Leif Reinius som arkitekter. Det var en av byggmästarens sista stora kraftansträngningar i en tid som präglades av ett högt tempo.
Farsta centrum bidrog till att avlasta Stockholm city både vad gällde kommersiellt liv och arbetsplatser. Förmodligen räddade det också en del av den historiska stadskärnan från rivning när fokus försköts till förorten.
Uppdraget att projektera Farsta centrum gavs av Stockholms stad till ett konsortium av flera privata byggnadsföretag, som bildade ett specifikt bolag för detta ändamål: AB Farsta Centrum. Delägare i bolaget var Bygg-Oleba, Olle Engkvist AB, John Mattson Byggnads AB, Nya Asfalt AB, Byggnads AB Projector, AB Skånska Cementgjuteriet och Svenska Industri AB Siab.
Byggmästare Olle Engkvist valdes till styrelseordförande och var den som utåt artikulerade visionen för det nya Farsta centrum: en modern stad i lantlig miljö.
När han ombads sammanfatta idén med tre nyckelord svarade han: ”En bostad som samlar familjen och där var och en har sin egen ostörda vrå. Ett affärscentrum där husmodern på kortaste tid kan göra samtliga hushållsköp. Plats för bilen.”
Bygget startade 1958 och redan i juni 1960 firades taklagsfest. I oktober 1960 hölls den stora invigningen.
Inspiration hämtades från moderna amerikanska köpcentrum, men Olle Engkvist tänkte också på de italienska småstäderna med sina trivsamma stadskärnor. I mitten anlades ett långsmalt torg, helt fredat från biltrafik och prytt med fontäner, träd och planteringar. Torgets golv utgjordes av ett betongdäck som lagts över en dalgång där en motorled tidigare gått. Idén var att låta alla leveranser till och från butikerna ske under jord.
Runt torget grupperades de olika varuhusen. Byggnaderna fick en särpräglad estetik och i vissa fall med påkostade material. NK:s filial fick en påkostad fasad i bohuslänsk granit med ett stiligt granitstaket på taket. Fasaden till Tempohuset fick en originell dekor av betongelement med hål, som i folkmun bland annat kallades Tårtpapperet. En liknande fasad gjordes även för Tempovaruhusen i Borås och Uppsala, men är bevarad endast i Farsta.
Farsta centrum var också symbolen för ett tekniksprång – satsningen på kärnkraft. Vid Ågestasjön i närheten uppfördes Ågestaverket, Sveriges första kommersiella kärnkraftverk. Det producerade framför allt fjärrvärme till Farsta, som därför också kallades för ”atomstaden”.
Förutom varuhus och butiker uppfördes även lokaler för bibliotek och biograf, kontor och cirka tio tusen bostäder.