Kvarteret Stammen 13

Byggmästarhus på Söders höjder

Olle Engkvist bodde själv på många olika adresser genom åren. När han fått sitt stora genombrott som byggmästare lät han uppföra ett hyreshus ritat av Ragnar Östberg med vidunderlig utsikt över Stockholms inlopp.

Efter det lyckade samarbetet kring Borgmästargården önskade Olle Engkvist bygga ett eget hus med Ragnar Östberg som arkitekt. Resultatet blev en hyresfastighet i sval tjugotalsklassicism på Stigbergsgatan 27 i kvarteret Stammen på Södermalm i Stockholm.

Östberg blev en god vän. Trots sin stjärnstatus visade han ”samma lågande intresse, och kunnighet, aldrig onödigt självhävdande”, enligt Olle Engkvist.

Nu revs den hemtrevliga ”Kåken”, där Olle Engkvist hade satt bo redan under studietiden. Huset var älskat, men kallt och dragigt. Råttorna hade ätit upp fyllningen i väggarna och de gamla kakelugnarna måste aktas för alltför häftig eldning. Ändå gnagde samvetet över att göra sig av med en historisk byggnad, medgav den kulturhistoriskt intresserade byggmästaren.

I efterhand ansåg Olle Engkvist att man gick onödigt hårt åt den äldre bebyggelsen åren efter första världskriget, men i det febriga tjugotalet gick tankarna annorlunda.

På Stigbergsgatan var syftet var att skapa en modern byggmästarbostad. På den här tiden var det vanligt att en stor del av representationen ägde rum i hemmet med generösa middagar. I ett spatiöst och tidstypiskt hem kunde Olle bjuda in affärspartners och potentiella kunder som samtidigt fick smakprov på aktuella material och konstruktionslösningar.

Tomten friköptes från staden och uppgick i ett nybildat bolag, Fastighetsaktiebolaget Söderkåken. Den exakta utformningen av det nya huset planerades under vårvintern 1927 i nära samarbete med Ragnar Östberg. Olle Engkvist hade själv gjort de första skisserna till fasaden, som förbättrades av Östberg.

Den 5 februari meddelade Östberg att han hade sänt över förslaget och att han höll kontakt med stadsarkitekten Sigurd Westholm om huruvida det skulle vara möjligt att ordna en entré till Olles privata våning från trädgårdssidan. Den 11 mars hade arbetet hunnit lite längre efter att Olle bjudit på lunch på Rosenbad.

”Broder. 

Med tack för den angenäma lunchen på Rosenbad sist ber jag härmed för mitt eget minnes skull få omnämna vår överenskommelse då att jag med 10.000 kronor skulle vara godtgjord för samtliga mina arbeten för Din byggnad å tomten kv. Stammen 4 och 6 och att jag av detta belopp utbekommit 2.500 kronor. Vi ha gjort den lilla omstudering av bottenvåningen etc. och trädgård, som Du önskade och vore det bra om Du under morgondagen kunde titta in på kontoret för att studera konceptet.

Din tillgivne

Ragnar Östberg” 

Det nya huset blev gediget med putsat tegel, socklar och trappor av mörk vätternsandsten, kopparklätt tak och en muromsluten ”klosterträdgård” med små gluggar ut mot Strömmen.

Själva byggmästarvåningen var inrymd på två etage och fick till sist ingång från Stigbergsgatan på bottenvåningen. Via entrén kom man in i ett kapprum målat i klarrött och avgränsat med doriska kolonner i en varm, gul kulör. Hallen var stor, nästan kvadratisk, med två fönster i söder.

Det vackraste rummet i huset ansågs vara den tretton meter långa salongen mot sjösidan. Kristallkronorna och de röda sidengardinerna skapade en festlig atmosfär. Inredningen reflekterades i speglar mellan de höga balkongfönstren. Från dessa var utsikten anslående över inloppet till Stockholm och norra Djurgården.

Via en spiraltrappa kom man ned till biblioteket, som låg i nivå med trädgården på suterrängvåningen. Här dominerade den gröna kulören: ärtgröna väggar, grönboaserade takbjälkar och gröna inslag även i paneler, dörrar, draperier, de väggfasta bokhyllorna och den väldiga, öppna spisen med gjutjärnshällar. I detta rum hängde konstverk av bland andra Ture Tideblad, Olle Ågren och Einar Forseth.

Olle Engkvist visade gärna upp sitt hem för pressen och i ett reportage i Vecko-Journalen prisades den luftiga, ljusa och rymliga våningen. Inte minst köket, ”ett skinande vitt laboratorium”, imponerade.

I maj 1928 invigde Olle Engkvist sin nya bostad med tre representationsmiddagar i rad. Han firade också sin 40-årsdag 1929 med en smokingmiddag. År 1931 var självaste Walter Gropius middagsgäst, den tyske arkitekten som var grundare av Bauhausskolan i Weimar och som etablerade skolans rykte internationellt.

I huset hyrde några av Olle Engkvists vänner och bekanta, däribland radiomannen Yngve Hugo, en vän från folkhögskolestudierna i Brunnsvik, och trävaruhandlaren Verner Nordström, som några år tidigare hade hjälpt Olle att komma i gång med sin verksamhet.