Kvarteret Grönland 18

Praktfullt läge på Djurgården

Med en härlig vy mot Beckholmssundet på Djurgården lät Olle Engkvist uppföra två hyreshus i mitten av 1920-talet. I det ena flyttade Else Kleen in, välkänd journalist och stridbar debattör.

I den byggrusch som tog fart i Stockholm åren efter första världskriget blev det attraktivt med tomter även utanför innerstaden. Olle Engkvist köpte två tomter på spekulation intill de äldre stadskvarteren i Djurgårdsstaden.

Olle Engkvist stod som byggherre för det ena huset, i kvarteret Grönland 14–15 (adress Nordenskiöldsgatan 78), medan en kvinna blev byggherre för det andra huset, i kvarteret Grönland 18 (Nordenskiöldsgatan 82). Arkitekt för båda husen var Carl Åkerblad.

Else Kleen sökte en fastighet på Djurgården och när hon fick chansen att själv sätta sin prägel på ett nybyggt hus var det precis vad hon önskade.

Kleen var gift med den socialdemokratiske politikern Gustav Möller, som då var socialminister och partisekreterare. Han ingick sedan länge i Olle Engkvists nätverk. Några år senare skulle Möller tillsätta den bostadssociala utredningen med Olle som en av ledamöterna.

Nu lärde Olle Engkvist känna Else Kleen, som var en spännande bekantskap. Hon hade tre äktenskap bakom sig – hon hade bland annat varit gift med arkitekten Torben Grut – och hade levt ett äventyrligt liv i diplomatkretsar under första världskriget. Men hon var också författare och Sveriges första kvinnliga modeskribent. Kleen ville höja kunskapsnivån om mode hos allmänheten, och genom tips och instruktioner även förmå fler kvinnor att sy sina egna kläder för en bättre hushållning.

Kleen var också intresserad av sociala frågor, bland annat psykisk hälsovård och fångvård, vilket så småningom skulle resultera i en på sin tid mycket uppmärksammad affär där hon dömdes till fängelse för ärekränkning av justitiekanslern.

Olle Engkvist fick snabbt erfara att Else Kleen var en bestämd dam. Hon visste precis själv hur huset skulle se ut. Samarbetet var dock lärorikt, ansåg Olle, och ”hennes stora kunnighet, stilkänsla och goda allmänmänskliga omdöme gestaltade bygget till ett konstverk”. Byggprojektet blev början på en långvarig vänskap.

Det nya huset invigdes med en glänsande fest i närvaro av många av arbetarrörelsens toppar och huvudstadens kändisar. Värdinnan själv utstrålade enligt Olle en ”air från l’ancien régime”. Vid sådana tillfällen gjorde decenniet skäl för att kallas ”det glada tjugotalet”. Det fanns en optimism i luften, från dansgolven hördes den nya jazzmusiken och på Stockholms gator syntes allt fler bilar.

Paret Kleen-Möller flyttade in i den tjusiga etagevåningen högst upp. Den var inredd med en trappa av ask, som skulle rengöras med mjölk, grönlaserade dörrar och handtag. Journalisten Kerstin Brunnberg, sedermera bland annat programdirektör och vd i Sveriges Radio, växte upp i huset och hennes familj flyttade i början av 1950-talet in i etagevåningen när paret Möller-Kleen av åldersskäl flyttade vidare till Nockeby familjehotell, även det skapat av Olle Engkvist.

Brunnberg har berättat om Else Kleens sovrum med en tilltagen ”walk-in-closet” och ett badrum i grönt kakel. Över badkaret låg en skiva där Kleen hade placerat sin skrivmaskin. Maken Gustav Möller fick ett sovrum med inbyggda bokhyllor och en mindre sovalkov.

I grannskapet uppstod ett helt kluster av arkitekter. Utöver Kerstin Brunnbergs far, arkitekten Hans Brunnberg, så bodde på Nordenskiöldsgatan 78 länge en av Olle Engkvists favoritarkitekter, Sven Backström. I närheten bodde också Backströms kompanjon Leif Reinius samt även arkitekterna Hakon Ahlberg, Torbjörn Olsson och Kjell Ödéen.