Kvarteret Galjonsbilden

Hängande trädgårdar i Gröndal

I Gröndal ville Olle Engkvist skapa en mjukare övergång mellan de nya stjärnhusen uppe på platån och Gröndalsvägen. För att utnyttja den besvärliga terrängen med söndersprängda berg och höjdskillnader bad byggmästaren arkitekterna Backström och Reinius att hämta inspiration från den klättrande bebyggelsen på Roms kullar och branterna längs rivieran.

Resultatet blev det särpräglade terrasshuset med grönskande trädgårdsaltaner, och ett höghus med konstnärsateljé högst upp och biograf med scen för opera och teater längst ner.

Terrasshuset med tjugosex lägenheter uppfördes vid Gröndalsvägen 48–56. Det är ett av tidens vackraste bostadshus, enligt arkitekturprofessor Fredric Bedoire. Bostäderna fick varsin uteplats, tillräckligt stor för att odla växter eller plantera ett mindre träd. Hyresgästerna var enligt kontraktet skyldiga att noga vårda sina blommor på altanen.

Våningsplanen försköts trappstegsvis bakåt uppför berget. Terrasshusets högsta våning hamnade i nivå med bergets platå och fick gårdsutgång till en plantering. På den övre platån mot Jungmansgränd 4–22 byggdes en radhuslänga med lägenheter i två plan och egna trädgårdar.

Som ett speciellt landmärke i Gröndal uppfördes även ett elva våningar högt punkthus med tre lägenheter på varje våningsplan och röda tegelfasader, artikulerat ateljéfönster och en takterrass med milsvid utsikt. I ateljén bodde konstnären Otte Sköld och hans hustru Arna på 1950-talet.

Vid höghuset anlades ett litet torg som blev centrum i denna del av området. Tvärs över vägen fanns butiker, apotek och kiosker. I det nya höghuset inrymdes biografen Galjonen, bekostad av Olle Engkvist. Hit vallfärdade musiker och skådespelare på sin tid och det förekom gästspel från både Dramaten och Operan. Galjonen var i drift 1952–1962, men måste läggas ned på grund av bristande lönsamhet. I Gröndal bodde också många kulturpersoner, däribland konstnären Berta Hansson och författaren Sara Lidman.

I enlighet med Olle Engkvists önskan integrerades också äldre hus i bebyggelsen, i stället för att jämnas med marken: en villa från 1899 vid Gröndalsvägen och ett hus från 1907 vid Jungmansgränd 2. Det senare fick behålla sin sekelskifteskaraktär invändigt, medan exteriören i början av 1950-talet gjordes om för att smälta in bättre i kvarteret.