Frimurarebarnhuset i Blackeberg

Barnhem i naturskön miljö

Frimurarnas barnhem i Blackeberg uppfördes 1928 till 1930. Byggmästare Olle Engkvist fick uppdraget att bygga anläggningen, trots motstånd från konkurrenter och försök att hindra honom från att delta i anbudet.

I slutet av 1920-talet ville frimurarna uppföra ett nytt barnhem för sin sociala verksamhet på mark som hade sålts av Robert Ljunglöf. Entreprenaden gick ut på anbud och landade efter vissa turer hos Olle Engkvist.

I byggnadskommittén satt två byggmästare som var frimurare och själva intresserade av projektet. De försökte förmå sina medtävlare att avstå från att räkna på uppdraget. Olle Engkvist erbjöds till och med pengar, men tackade nej. När alla anbud granskades visade det sig att Olle hade lämnat det lägsta anbudet.

Nu försökte byggmästarna påverka styrelsen på andra sätt. De hävdade att Olle Engkvist var alldeles för ung och oerfaren. Men styrelsens ordförande, dåvarande kronprinsen Gustaf (VI) Adolf, var principfast och lät sig inte påverkas. Olle fick uppdraget.

Arkitekten Hakon Ahlberg utformade anläggningen med målet att bevara och integrera den befintliga trädgården på den gamla Ljunglöfska egendomen i Blackeberg.

Lösningen blev att uppföra cirka tio fristående paviljonger för totalt 170 pojkar och flickor, grupperade runt en gemensam matsalsbyggnad försedd med kupol. För att maximera solljuset i alla rum placerades bostadshusen i nord-sydlig riktning. En idrottsplan anlades på en bergplatå omgiven av höga furor, vilket ytterligare förstärkte kopplingen till naturen.

Sjukstugan designades med ett modernt cellsystem inspirerat av amerikansk sjukvård, där varje patient åtskildes av glasväggar. Detta eliminerade behovet av en separat epidemiavdelning och förbättrade övervakningen av patienterna. Den ursprungliga huvudbyggnaden, ”Ljunglöfska slottet”, renoverades för att tjäna som bostad åt föreståndaren.

Inredningen av barnhemmet hölls enkel och kostnadseffektiv, men fick vissa konstnärliga inslag. I kyrksalen dekorerade konstnären Alf Munthe väggarna med al secco-målningar som skildrade människans olika åldrar, där han använde sina egna föräldrar som modeller för ålderdomen. Även matsalen pryddes av Munthes verk för att ge barnen en inspirerande miljö.

Olle Engkvist var imponerad av arkitekten Hakon Ahlberg. Han uttryckte sin beundran för Ahlbergs beläsenhet och höga krav på hantverk och kvalitet. Olle lovordade också entreprenadhandlingarna som föredömliga. ”I kontraktet fanns vad som behövdes men ganska litet av det överflödiga.”

Trots en innovativ design och funktion lades Frimurarnas barnhem ner redan efter cirka tio år. År 1946 såldes anläggningen till Stockholms stad, som omvandlade den till Blackebergs sjukhem. I närheten uppfördes även Blackebergs sjukhus. På 2010-talet genomgick de ursprungliga bostadsdelarna och sjukstugan en ny omvandling när de byggdes om till privata bostadsrätter. De övriga byggnaderna har använts som aktivitetscenter inom socialpsykiatrin.